Från det ögonblick då människan blev en riktig människa, fick hon också behovet av att mäta tiden. Även om det i många fall är besvärligt för oss, skulle vi nog inte klara oss utan klockor idag. Människans första tidsmätare var månen. Utifrån dess faser kunde hon dela upp året i enskilda månader.

• De äldsta klockorna kommer från Babylon eller Egypten.
• Det handlade förstås om solur, eller skuggur.

De har använts i minst 7000 år. Solklockorna hade dock sina brister. Det gick inte att använda dem inomhus, i mörker eller om det var molnigt i flera dagar. Därför kom grekerna på idén att konstruera vattenklockor.

• De så kallade klepsydrorna fungerade enligt principen att vatten droppade från en trattformad behållare.
• På behållaren fanns markeringar som gjorde det enkelt att se hur mycket tid som hade gått.

De fattiga och de rika mätte tiden på olika sätt

År 807 fick den romerske kejsaren Karl den store en intressant klocka av Bagdads härskare Ar-Rashid. Det sägs ha varit en vackert utformad och mycket komplex vattenmaskin, ur vilken en liten kula föll ut med regelbundna timintervall.

• På landsbygden brydde man sig inte så mycket om den exakta tiden.
• De följde helt enkelt naturens rytm.
  • Det var först den katolska kyrkan som gav dem en viss ordning i detta avseende genom att bygga kyrkor och kapell med klocktorn.

De mekaniska klockornas historia i Europa börjar skrivas i slutet av 1200-talet. Och de var inte långt ifrån dagens mekaniska klockor och armbandsur. De mätte tiden med hjälp av ett stegverk. Det handlade om ett system av kugghjul som drevs med hjälp av vikter. De första klockorna som konstruerades på detta sätt hade ingen urtavla, men ringde med en klocka varje timme.

• Om vi skulle skaffa den första klockan med urtavla skulle denna tidsmätare nog förvirra oss lite.
• Visaren stod nämligen stilla och urtavlan snurrade runt.

Klockan fick sin moderna form och sekundvisaren först 1656, då en holländsk astronom konstruerade den första pendelklockan.